Äntligen, äntligen! Äntligen har jag fått komma hem till vackra Em igen för några dagar. Jag passade på att åka över förra söndagen efter jag slutat på jobbet. Var framme runt halv ett på natten…. Det var i alla fall lite trafik så var rätt skönt att köra.
Var bara jag och mina två yrväder till hundar som åkte. Planen var att plugga och träna med hundarna.. Resultatet blev träna med hundarna sen var jag totalt slut och dålig uppkoppling, så det där med tentapluggandet gick inge vidare.
Hundarna däremot var duktiga och jag tidsoptemist…
Måndagen blev mest promenad runt i hjorthägnet några timmar, alla mobil bilderna där i från försvann… ja och just de min systemkamera gav upp också där försvann jakten med kameran bort och bössorna hade jag lämnat hemma för kamerans skull.
Som sagt tog jag en promenad med jaktgalna hundar (dock kopplade) i hägnet på 220hk. Älskar vårat hjorthägn då hela själva gården är inhägnad så hjortarna traskar utanför dörren och betar. När man står och fiskar går de i närheten. Underbart och finaste Ginny kan härligt nog bara koppla bort dem under fisketurerna, lägga sig på en sten vid vattnet med utsikt över matte. Nike däremot har koppeltvång, punkt!
Medans jag gick runt i hägnet gick vi förbi en del foderplatser, vid en av dem stod “lilla herrklubben” Då den stora herrklubben är mer eller mindre och klantigt nog helt bortskjuten. Vi har en nu förvaltare vid gården sen i år så nu hoppas vi på bättre förvaltning av vår hjortstam.
En av hjortarna var en svart helt orädd herre med pondus i blicken. Nästan helt obrydd, lunkade bort när vi var ca 20 m ifrån med ett vakande öga på mig och hundarna hela tiden. Hundarna stod på bakbena och var mest väldigt irriterande över att inte få jaga.
Gick runt hela sjösidan av hägnet, såg en hel del spår av gris som gått in och förstört en del av staketet. Hade rätt stora problem förra året med att grisarna gick in och hjortarna ut. Hjälper inte heller att försöka laga det, för de stör inte de vandrande julskinkorna ett dugg.
Älgspår syntes också hela sjösidan, men försvann vid havet.
När vi var tillbaka längst ån igen och gick upp mot gården tornade en rödbrun stor vacker varelse upp sig. Vid lilla ängen bakom stora huset vid foderplatsen stod “vår” fina kronhjort “Evert” upp sig bland doven. Hjärtat slog ett dubbelslag av att se det vackra djuret i färgstark dräckt i jämförelse med de mer gråa doven som smälte in i landskapet.
Det är tredje året i rad Evert stannar i hägnet, han bara var här en vinter och tyckte det var rätt bekvämt med gratis mat och små “undersåtar” som sällskap.
Bilderna är klickbara för större format..
Vy över gamla hjorthägnet som från början var omringat av staket.
fr.v. Bild över havet brevid och “blåkulla” syns strax utanför spetsen på den stora ön rakt fram,
Andra bilder är en vanlig syn när man kör in på området upp mot gården, en flock dov som står och betar.
fr.v. I mitten av bilden ser ni en av foderplatserna bakom stora huset, fullt med hjortar som står och äter, smälter in så väl i omgivningen. Andra bilden är på övre delen utav älskade Home pool precis vid gårdsplan.
Nike, min galna unghund till wachtel i trädgården som är en inhägnad från hjortarna, så här är de inte lika lätt att sticka och jaga.
Efter promenaden åkte jag in till familjegraven med blommor. La lite fina blommor på morfars grav, som han fattas mig konstant. Älskade morfar! Sen blev de myspys med hundarna i lilla flygeln.
Dagen efter blev de ut med hundarna och gå vars en såt med dem.
Började med Nike, gick från ängen vid Smedstugan. Den biten vi sökte av är en rätt bra bit för en unghund, oftast vilttätt med blandat terräng. Fick världens bästa väder också… regn…. Nike och jag började gå in. Höll sig rätt nära mig, väldigt lyhörd på mig och väldigt arbetsvillig. Efter den lite halvtäta delen av såten kom vi fram till det fantastiskt roliga granpartiet. De där stället som skriker gris…. Mitt absoluta favoritställe… hoppar varje gång av lycka… eller inte… Önskade mest att de var studsaren jag hade med mig och inte beväpnad med två mobiler och en halvdöd systemkamera (fick jag reda på att den var senare)… Nike är duktig så bussa in henne och hon for tätt framför mig och kollade av läget och jag kravlade efter på hel spänn. Nike började söka ut lite bättre men var nog lite ängslig över en lätt nervös matte. Efter ett tag strunta hon i mig medans jag flög 3 meter upp i luften när jag misstog en sten för en gris på någon metershåll. Lovar stenen såg hotfull ut….
Nike for runt mer intensivt, fick upptag och det bar av på ett kortare drev på några få minuter. Tillbaka och jätte glad, sökte ivrigare och lite mer bort från mig. Partiet vi gick av tog slut lite välfort så vi snäddade in igen mot ett annat tätt område för att hoppas på ett drev till. Nike fick upp ett spår igen, och sen bar det av igen på ett välgodkänt drev. Stod bara och njöt av hur intensivt hon jobbade stundtals, med det där klassiska wachtel skallet som jag är uppväxt med sen liten plutt. Släppte och kom tillbaka ännu stoltare med en blick som bara en lycklig wachtel kan ge en. Var troligtvis rådjur hon hade på bägge gångerna. Vi avslutade på topp, och började traska tillbaka på grusvägen genom skogen till bilen. Framför oss från en sten längstvägen flög en vacker orrtupp upp och bort genom skogen.
Framme vid bilen och satte in Nike och Ginny v ar i upplösningstillstånd och fullkomligt skogstokig. Skrek i bilen när vi lämnade henne tidigare och nu… Ja min tossiga utställningspryl till spaniel ville en sak… JAGA!
Körde bilen tillbaka där jag och Nike kom ut från såten. Därifrån skulle jag släppa Ginny in i nästa såt.
Ginny bara flög ut, Nike sov redan nästan. Det sköna med Ginny är att hon tror på fullaste allvar hon är ren jaktspaniel med en tuch av wachtel.. Blir ju som man umgås!
Släppte yrhönan och var fullkomligt övertaggad, så lite trams innan hon började fokusera på sin uppgift. Vi hade inte hunnit långt förens Ginny hade upptag och kutade i väg, släppte skall i löpan redan. Ginny har innan bara drivit vid visuell kontakt. Bra go i drevet och jobbade intensivt med bra hörbart skall. Släppte efter några minuter och tillbaka för att fortsätta. Garanterat rådjur kändes det som.
Kom fram till fler grantätingar eller mer en vägg av gran, såg inte ens var fötterna var så räckte med att hunden fick gå in… Ja jag vet fantastiskt bra att jag har viss fobi för grissarnas maffiaställen med de hundarna jag har.… Får väll skafffa grisväst i form av hocky utrustning sen eller nått till mig själv.
Ginny for runder och efter ett tag när vi gått 2/3 delar av partiet vi skulle gå fick hon upp något igen. Väckte till och med lite, som hon sällan gör, upptag och bar iväg som en skollad råtta. Jobbade väldigt intensivt och med ett kraftfullt skall ett bra tag för att vara henne. Hann aldrig fram för att se vad detta var, men gris, älg eller rå är det som är vanligast på denna sidan av våra marker. Gissar på gris eller rå.
Ginny jobbar ut mellan 30m- 150 m beroende på humör. Är hon riktigt bra en dag går hon ut ännu längre. Väldigt nöjd med fröken diva, och bättre blir hon.
Gick klart resten av den kvarvarande lilla biten innan vi kom ut på skogsvägen och av någon anledning fick jag för mig att de var åt söder vi skulle gå… Men kom på efter 5 min att de var åt norr…. På rätt håll och ca 25-30 min senare var vi framme vid bilen.
Jag fullkomligt genomblöt med läckande stövlar… Tack till den personen som har tagit fel på mina stövlar och bytt vid någon jakt i Halmstad.. Gjorde inte så mycket var fruktansvärt nöjd med båda hundarna. Nike gjorde sitt första helt självständiga drev med väl godkänt. Ginny går bara från klarhet till klarhet. Jobbar bättre varje gång. Det som var mindre kul var alla dessa bäckar som går tvärs och kors i hela skogen nästan, fick lätt damp efter 10 gången jag skulle hoppa över en och en halv meter bred och djup bäck…. men jag kom över utan att få simma.
Vi åkte hem för att varma oss och torka. Sen låg Nike avdäckad i min famn i soffan och sov resten av eftermiddagen/kvällen.
Hade tänkt lägga blodspår sista dan innan jag skulle åka hem vid 14, men det hanns inte. Fick storstäda efter Nike, som lyckats göra konfetti av alla pinnar hon smugit in från trädgården. Tack! En fika med våran fiskeförvaltare och hans kära sambo/särbo hanns med i alla fall innan hemresa till Halmstad och hundkursen med Ginny jag lagom kom fram till strax innan den började.
Lydnadsträningen gick bra och Ginny är så härlig att jobba med. Överlyckligt litet studsande popcorn.
Kan tillägga att det finns filmer från dreven, eller mer ljudet av dreven på min hemsidas facebooksida! https://www.facebook.com/flyforart
På åter seende kära läsare!
Ciao Ems
Fly for Art 